0

Kvartalsrapport 2021

Kan vara en bild av 1 person och inomhus
 
Snart dags för kvartalsrapport, då en fjärdedel av året strax har passerat. 
Mars 2021 är snart bara ett minne blott och vi står med ena foten i våren.
Våren. Hur ljuvligt blir inte det?
(Minus pollenskiten då)
Alltså livet går läskigt fort känner jag.
Hur går det för er så här långt?
Har den första fjärdedelen  av 2021 varit till belåtenhet?
 
Jag kollade in mina mål och ambitioner som jag skrev om i januari... och ta mej tusan... det ser rätt bra ut.
Det är sömnen, maten, gymmet som det finns stark förbättringspotential på (inga små områden i och för sej) å nån Greklandsresa är inte kikad på och än mindre bokad (det blir inget sånt i år heller).
Idag kom beskedet att Lasse skjuter upp sin turné ytterligare ett år, men i övrigt tickar det på bra tycker jag... gäller bara att hålla i.
Jag har börjat med antidepressiva och det påverkar allt annat.
Bente-Nora mår bra. Vi backar ytterst sällan promenader ihop.
Jag läser massor (eller lyssnar då rå). Valp funderas på och jag sköter mina astmamediciner.
Jag har börjat laga mina tänder och är stolt över barn å barnbarn.
Och inte en enda gång i år har jag sagt på jobbet "Jag är ju så ny, jag kan ingenting."
Check. Check. Check. Check.
Ja ja, det är inga bergsbestigningar men inte heller nån tävling.
Jag är nöjd med min insats so far.
 
Jag kan till å med slänga in lite bonus, sånt som inte stod på listan.
"Ny" bil.
Bokat en andra dejt med maken i år.
Varit hos ett medium.
Skött en massa myndighetskontakter (som jag tycker är olidligt) i efterförloppet av mammas död.
Klippt mej svinkort.
Tycker det känns bra hittills. Bådde med frillan och resultaten.
 
Nio månader kvar att... hålla i ovanstående... och få ordning på bättre käk, sömn och lite mer muskler då.
Hej å hå.
Det kanske låter hjärtlöst eller känslokallt att hylla en fantastisk start på -21 med tanke på att mamma dog för bara några månader sen men både jag och hon har äntligen fått ro i själen. Det är inte lätt att förlora sin mamma oavsett relation men det är bannemej ingen barnlek att år in och år ut gå med en väntad katastof heller.
Hon är på en bättre plats nu, det känner jag med varje cell i kroppen.
 
Berätta! Hur har året börjat för dej? Vad går bra och mindre bra?
 
Puss/ Asta