Dessa kvinnoliv
"Mamma är lik sin mamma
Vi städar och vi skurar och vi fejar
Dammar av och sköter karl
Hänger tvätt och snyter barn
Och skurar, dammar, städar, diskar, fejar..."
Vi städar och vi skurar och vi fejar
Dammar av och sköter karl
Hänger tvätt och snyter barn
Och skurar, dammar, städar, diskar, fejar..."
Jag lyssnar på Kristina Sandbergs första del i en trilogi om hummafrun Maj i Östersund.
Jag har ännu bara lyssnat på 27% men jag är magnetiskt fast trots det långsamma tempot och den bokstavliga diskbänksrealismstilen.
Maj som ännu inte är myndig 1938, jobbar på konditori i Övik, drömmer om att återförenas med sin första kärlek som svek eller åtminstone åka till Stockholm men som blir gravid med en frånskild nästan dubbelt så gammal man och får göra det då enda anständiga... gifta sej. Gifta sej med en man hon inte älskar och inte känner.
Och jag tänker på min egen mormor och önskar att jag visste mer om henne, att hon velat berätta alla gånger jag frågat... men min egen vilja att vädra allt som skaver har jag då inte ärvt från henne.
Jag har ännu bara lyssnat på 27% men jag är magnetiskt fast trots det långsamma tempot och den bokstavliga diskbänksrealismstilen.
Maj som ännu inte är myndig 1938, jobbar på konditori i Övik, drömmer om att återförenas med sin första kärlek som svek eller åtminstone åka till Stockholm men som blir gravid med en frånskild nästan dubbelt så gammal man och får göra det då enda anständiga... gifta sej. Gifta sej med en man hon inte älskar och inte känner.
Och jag tänker på min egen mormor och önskar att jag visste mer om henne, att hon velat berätta alla gånger jag frågat... men min egen vilja att vädra allt som skaver har jag då inte ärvt från henne.
Mormor blev gravid med sitt första barn, min mamma på våren 1950.
Hon var sjutton år och bodde hemma som enda barnet, född i en arbetarfamilj och uppvuxen under enkla förhållanden.
Hon har berättat för mej att hon blev gravid på första dejten med min morfar som var fem år äldre och att det aldrig var meningen att bli en andra dejt. Att de var omaka.
Och trots att detta var tretton år efter Maj så hade inte mycket hunnit förändras när det kom till sådana här frågor. De fick gifta sej helt enkelt, varesej de ville eller inte.
Mormor var social och tyckte om dans och umgänge, morfar var introvert och var bara intresserad av sport.
Mormor har berättat vilken skam hon var för sina föräldras som blev gravid innan bröllopet.
Hur hon fick gå ut och gå som höggravid (på vintern) när gammelmormor och gammelmorfar hade besök. Vad det nu skulle vara bra för? En baby går ju inte att dölja senare ändå.
Hon var sjutton år och bodde hemma som enda barnet, född i en arbetarfamilj och uppvuxen under enkla förhållanden.
Hon har berättat för mej att hon blev gravid på första dejten med min morfar som var fem år äldre och att det aldrig var meningen att bli en andra dejt. Att de var omaka.
Och trots att detta var tretton år efter Maj så hade inte mycket hunnit förändras när det kom till sådana här frågor. De fick gifta sej helt enkelt, varesej de ville eller inte.
Mormor var social och tyckte om dans och umgänge, morfar var introvert och var bara intresserad av sport.
Mormor har berättat vilken skam hon var för sina föräldras som blev gravid innan bröllopet.
Hur hon fick gå ut och gå som höggravid (på vintern) när gammelmormor och gammelmorfar hade besök. Vad det nu skulle vara bra för? En baby går ju inte att dölja senare ändå.
Detta berättade mormor för mej efter att jag upprepat historien och blivit gravid som sjuttonåring, som ett argument för att jag... nu när möjligheterna fanns... så klart skulle göra abort.
Efter det talade hon väldigt sparsmakat om sin ungdom, sina drömmar, sina besvikelser men mycket kan man förstå ändå.
Mormor lät sin bitterhet över hur livet blev sippra ut över sina barn, kanske särskilt mamma.
Jag växte till stor del upp hos mina morföräldrar och mormor var mycket... vi hade en komplicerad relation men jag älskade henne högt och har saknat henne sedan hon dog... men hon gick lixom genom livet med en aura av besvikelse över sej. Besvikelse över morfar, sina barn, livet självt.
Hon var alltid så avundsjuk på alla, särskilt kvinnor, som var det minsta glättiga, lyckosamma eller vackra. De var slampor, tillgjorda, skrytsamma, falska.
Lill-Babs var en riktig hora minsann, så många karlar som hon haft!
Jag upplevde alltid morfar som betydligt mer kär i mormor än hon i honom. Ja åtminstone till han blev dement och kom på hem. Då var han plötsligt hennes stora kärlek som hon varken kunde eller ville leva utan.
Mormor var så mycket. Hon var bitter mest hela tiden och kunde vara riktigt elak.
Men hon var oxå kärleksfull, pussade mej alltid på munnen och ställde alltid upp (även om man fick veta att man var till besvär.) Hon var i väldigt hög grad "min mamma" och jag blir tårögd av saknad varje gång jag pratar om henne. Hon var skör och samtidigt stark som fan.
Unnade sej ingenting. På ålderns höst inte ens kött el fisk varje dag och gick med en jacka med dragkedja som var trasig trots pengar på banken som henens ungar brände fortare än fortast efter hennes död. Jag tror inte hon kände sej värd det.
Efter det talade hon väldigt sparsmakat om sin ungdom, sina drömmar, sina besvikelser men mycket kan man förstå ändå.
Mormor lät sin bitterhet över hur livet blev sippra ut över sina barn, kanske särskilt mamma.
Jag växte till stor del upp hos mina morföräldrar och mormor var mycket... vi hade en komplicerad relation men jag älskade henne högt och har saknat henne sedan hon dog... men hon gick lixom genom livet med en aura av besvikelse över sej. Besvikelse över morfar, sina barn, livet självt.
Hon var alltid så avundsjuk på alla, särskilt kvinnor, som var det minsta glättiga, lyckosamma eller vackra. De var slampor, tillgjorda, skrytsamma, falska.
Lill-Babs var en riktig hora minsann, så många karlar som hon haft!
Jag upplevde alltid morfar som betydligt mer kär i mormor än hon i honom. Ja åtminstone till han blev dement och kom på hem. Då var han plötsligt hennes stora kärlek som hon varken kunde eller ville leva utan.
Mormor var så mycket. Hon var bitter mest hela tiden och kunde vara riktigt elak.
Men hon var oxå kärleksfull, pussade mej alltid på munnen och ställde alltid upp (även om man fick veta att man var till besvär.) Hon var i väldigt hög grad "min mamma" och jag blir tårögd av saknad varje gång jag pratar om henne. Hon var skör och samtidigt stark som fan.
Unnade sej ingenting. På ålderns höst inte ens kött el fisk varje dag och gick med en jacka med dragkedja som var trasig trots pengar på banken som henens ungar brände fortare än fortast efter hennes död. Jag tror inte hon kände sej värd det.
Jag tänker så ofta på mormor och hennes liv. Liksom jag tänker på min mamma och livet hon fick.
Två kvinnoöden. Så komplicerade och så komplexa. Båda som väcker så många starka motstridiga känslor hos mej. Två kvinnor som skapat både ilska och kärlek inom mej. Format mej.
Jag bär sår från dem båda och samtidigt älskar jag dem och känner en stor sorg över hur livet behandlat dem och hur det kunde ha blivit.
Egenskaper från dom som nedärvts till mej, en del som lever kvar och annat jag aktivt ägnat ett helt liv att fjärma mej från.
Två kvinnoöden. Så komplicerade och så komplexa. Båda som väcker så många starka motstridiga känslor hos mej. Två kvinnor som skapat både ilska och kärlek inom mej. Format mej.
Jag bär sår från dem båda och samtidigt älskar jag dem och känner en stor sorg över hur livet behandlat dem och hur det kunde ha blivit.
Egenskaper från dom som nedärvts till mej, en del som lever kvar och annat jag aktivt ägnat ett helt liv att fjärma mej från.
Jag önskar mormor berättat mer. Jag skulle vilja skriva en bok om henne. Om allt hon fick utstå men oxå om flickan jag då och då glimtade. Den hon kunnat bli.
Den upprättelsen hade hon varit värd min mormor.
Den upprättelsen hade hon varit värd min mormor.
Puss/ Asta