Min Bente-Nora
Bente-Nora från Norge. Min tredje Dogue de Bordeaux och inte lik någon annan.
Hon är 3½ år nu min Bente-Nora och jag är så himla kär i henne.
Hon är den mildaste själ jag någonsin mött. Så oerhört vänlig och känslig på sin omgivning.
Så snäll och så okomplicerad. Så otroligt älskvärd.
Vår prinsessa.
Hon hade ju nacksmärtor som trogna läsare kanske vet under många månader och jag var så stressad och rent livrädd över det men nu har hon gått omedicinerad i över en månad och mår strålande.
Kanske blir det bra ändå.
Hon är den mildaste själ jag någonsin mött. Så oerhört vänlig och känslig på sin omgivning.
Så snäll och så okomplicerad. Så otroligt älskvärd.
Vår prinsessa.
Hon hade ju nacksmärtor som trogna läsare kanske vet under många månader och jag var så stressad och rent livrädd över det men nu har hon gått omedicinerad i över en månad och mår strålande.
Kanske blir det bra ändå.
En klok människa (glömt vem) sa en gång till mej angående hund och hunduppfostran: 1/3 är hund, 1/3 är ras och 1/3 är individ. Det stämmer verkligen!
Alla mina Bordeauxer har varit väldigt olika varandra men ändå haft gemensamma drag så som familjekära, vaktiga, kampglada, starka, envisa och att de bara gjort det de själva har lust till.
Samtliga har haft en förmåga att få sin vilja igenom och bli mer bortskämda än jag tänkt mej.
Alla mina Bordeauxer har varit väldigt olika varandra men ändå haft gemensamma drag så som familjekära, vaktiga, kampglada, starka, envisa och att de bara gjort det de själva har lust till.
Samtliga har haft en förmåga att få sin vilja igenom och bli mer bortskämda än jag tänkt mej.
Bente-Nora är minst mammig. För de andra två var jag utan konkurrens deras ALLT medan denna donnan tycker precis lika mycket om sin lillmamma. Fjäskar mycket för sin pappa.
Det är ganska otypiskt en Doge de Bordeaux som ofta är enmanshund.
Bente har minst vakt i sej och i stort sett obefintlig jaktlust.
Det gör henne till en väldigt enkel hund.
Hon har aldrig bitit sönder saker (bortsett från sina leksaker), lägger sej å sover om hon lämnas ensam och drar inte i kopplet ( jo, vid hundmöten.)
Hon är försiktigare än de andra, osäker för fler saker men inte heller lika bufflig.
Hon hittar aldrig på hyss och stjäl ingenting även om det står framför näsan på henne.
Däremot är hon helt orädd för andra djur som hästar och kor och hon har inte ett uns av mörkrädsla i sej. Mina andra har blivit mer stingsliga och på sin vakt i mörkret.
Säkert har det med hennes barndom att göra. Hon är nog van vid andra djur och mörker.
Bente är en helt annan hund än när hon kom, jag kan bara ta åt mej en bit där, den största anledningen till det är nog att hon då var stor valp (14 månader) och idag är vuxen.
Hon har ett helt annat självförtroende. Då VILLE hon gå kopplad och var hon lös gick hon precis bredvid. Nu utforskar hon och litar till sej själv.
Hon är helt klart intelligent men lyssnar och har hela tiden gjort så, mindre på talade ord än kroppsspråk. Själv använder hon ett övertydligt kroppsspråk och hon är en dröm att studera om man vill "läsa" hur hundar "talar." Hon blir oerhört förnärmad om inte hennes kroppsspråk respekteras för själv gör hon alltid det.
Det är ganska otypiskt en Doge de Bordeaux som ofta är enmanshund.
Bente har minst vakt i sej och i stort sett obefintlig jaktlust.
Det gör henne till en väldigt enkel hund.
Hon har aldrig bitit sönder saker (bortsett från sina leksaker), lägger sej å sover om hon lämnas ensam och drar inte i kopplet ( jo, vid hundmöten.)
Hon är försiktigare än de andra, osäker för fler saker men inte heller lika bufflig.
Hon hittar aldrig på hyss och stjäl ingenting även om det står framför näsan på henne.
Däremot är hon helt orädd för andra djur som hästar och kor och hon har inte ett uns av mörkrädsla i sej. Mina andra har blivit mer stingsliga och på sin vakt i mörkret.
Säkert har det med hennes barndom att göra. Hon är nog van vid andra djur och mörker.
Bente är en helt annan hund än när hon kom, jag kan bara ta åt mej en bit där, den största anledningen till det är nog att hon då var stor valp (14 månader) och idag är vuxen.
Hon har ett helt annat självförtroende. Då VILLE hon gå kopplad och var hon lös gick hon precis bredvid. Nu utforskar hon och litar till sej själv.
Hon är helt klart intelligent men lyssnar och har hela tiden gjort så, mindre på talade ord än kroppsspråk. Själv använder hon ett övertydligt kroppsspråk och hon är en dröm att studera om man vill "läsa" hur hundar "talar." Hon blir oerhört förnärmad om inte hennes kroppsspråk respekteras för själv gör hon alltid det.
Till sommaren kanske hon ska bli storasyster. Jag är så himla valpsugen men vill inte göra fel mot henne. Att hon ska känna sej undanskuffad, få mindre tid.
Jag hoppas jag gör rätt?
Jag hoppas jag gör rätt?
Puss/ Asta