astapastasson.blogg.se

 

Jag är så glad att jag inte är tjock!
Jag är på intet sätt smal, vältränad eller ung så jag faller ändå utanför normkroppen men jag är i alla fall inte tjock. Tack o lov för fy sjutton vilket "tjockisförakt" det finns utbrett i samhället!
Har man väl sett det, tagit på de där glasögonen, då går det inte att ta av dem igen.
Människor... överallt och i alla åldrar... tar sej friheten att diskutera andra männniskors kroppar och övervikt samt stöna över sina egna ynka extrakilon och "vad de inte borde äta" helt ogenerat trots att det finns andra i rummet som väger det dubbla.
Jag tror inte ens att människor generellt är medvetna om att de gör så, jag tror inte att det är elakhet som driver dem (inte i de flesta fall) men likväl gör de så och resultatet är det samma.

 

Ofta kamoufleras fettföraktet med omsorg.
De tänker ju på personens hälsa. Det är farligt att vara överviktig!
Men det där är sådant bullshit.
Ingen ifrågasätter någonsin min hälsa trots att jag till stor del lever på chips och öl.
Ingen ifrågasatte min hälsa när jag levde på cigg och kaffe och vägde 20 kg mindre än idag och aldrig någonsin motionerade 1 minut i onödan. Aldrig någonsin.
Man kommenterar inte kompisgänget som på festen står ihopträngda och blossar på sina festciggisar, kommenterar inte Instagramkonton som tre-fyra gånger i veckan visar upp bubbel i motljus, man kommenterar inte den normsmala person som alltid väljer bilen framför cykeln, man kommenterar inte de som väljer bort litteratur för att istället följa diverse hjärndöda dokussåpor, inte heller de som alltid kör 30 km för fort.
Där hörs aldrig "Jag tänker bara på din hälsa!"
Nej det är bara när någon väger några kilon för mycket.

 

Som jag skrivit om tidigare, jag tror att de flesta kvinnor är ätstörda.
De flesta kvinnor ser på kalorier som fienden, på godsaker som något som måste förtjänas, på mat som något hotfullt. De flesta kvinnor blir lyckliga av minustecken på vågen och plustecknet sabbar vilken onsdag som helst.
Vi "börjar om" i parti och minut, vi ska " bli sunda"... men "bli sund" betyder alltid gå ner i vikt.
Jag tror att genom att peka/ oja sej/ skratta rått åt den som är tjockare än sej själv så sällar man sej åtminstone till "den bättre sidan."
Riktigt så illa är det inte med mej.
Och som om att man ändå... nånstans inom sej... vet att det inte riktigt är okej att peka på tjockisen så läggs ofta förmildrande meningar till.
"Hon skulle vara så söt om..."
"Det är så synd att..."
"Hon har ju ett väldigt vackert ansikte..."
"I en annan klänning skulle hon kunna..."
"Fast jag tycker du är fin."
Tjock är en form precis som saml eller lång.
Tjock är inte lika med ful.
Det är fullt möjligt att vara begåvad, snygg, sexig, ambitiös, stark OCH vara tjock.

 

Jag har hört och läst om SÅÅÅ många berättelser från överviktiga personer som berättar om diskriminering.
Om hur de utesluts ur olika sammanhang där kroppsvikt saknar betydelse.
Om hur partner till någon som gått upp i vikt ömkas och beklagas.
Om hur de blir bemötta i sjukvården, hur doktorn börjar tala om vikt och dieter när de söker för psykisk ohälsa, halsfluss eller ryggskott.
Det är fan inte okej!

 

Nej fy fan. Jag är tacksam över att slinka förbi som... mullig/ otränad och slippa blickarna ner i min kundkorg på ICA eller behöva diskutera tallriksmodellen om jag lägger om ett sår hos disktriktsköterskan. Jag är tacksam över att kunna handla kläder i de flesta butiker och att inte skamset sitta och höra när mina vänner ojar sej över ohälsa.
Men alla borde faktiskt tänka till! Det är inte okej nånstans!
Granska dina fördomar och lär dej knipa käft!

 

Puss/ Asta