Roat mej för tjugotusen kronor
Så har slutnotan för mammas begravning kommit.
En begravning som verkligen var enkel och inte extravagans på nåt sätt.
Billigaste kistan. Inget kyrkkaffe. En enkel kistbukett.
Efter bistånd från Göteborgs kommun landade det på drygt 10500 kr för mej att betala.
Innan dess har jag betalat ungefär lika mycket i samband med hennes död.
Förlåt älskade mamma, men det är verkligen inte rimligt att punga ut med tjugo papp för att ens förälder har dött.
En begravning som verkligen var enkel och inte extravagans på nåt sätt.
Billigaste kistan. Inget kyrkkaffe. En enkel kistbukett.
Efter bistånd från Göteborgs kommun landade det på drygt 10500 kr för mej att betala.
Innan dess har jag betalat ungefär lika mycket i samband med hennes död.
Förlåt älskade mamma, men det är verkligen inte rimligt att punga ut med tjugo papp för att ens förälder har dött.
Och det ÄR inte mammas fel, om man nu bortser från att hon inte hade ordning på finanserna, det är mitt fel. Min skuld, min oerfarenhet av situationen.
Begravningsbyrån vi anlitade har inte varit annat än vänliga, personliga, medkännande och tålmodiga men likväl är de ett vinstdrivande företag. De är inte kyrkan, de är inte välgörenhet och räddare i nöden vilket jag tror att många, som liksom jag, tror när de kommer dit fulla av sorg och vilsenhet.
Begravningsbyrån vi anlitade har inte varit annat än vänliga, personliga, medkännande och tålmodiga men likväl är de ett vinstdrivande företag. De är inte kyrkan, de är inte välgörenhet och räddare i nöden vilket jag tror att många, som liksom jag, tror när de kommer dit fulla av sorg och vilsenhet.
Det var liksom inget snack.
Inget "Skulle ni vilja ha ditten, önskar ni datten" utan mer
- Vilken kista
- Hur ska kistbuketten se ut
- I vilken tidning skall dödsannonsen publiceras
- Vill ni ha privat bild el en bild ur vårt arkiv på begravningskorten
Så vi valde. En fin vit kista som var den billigaste. Vita liljor och vita rosor ovanpå.
Vi valde Göteborgsposten och vi valde en bild på havet.
Som sagt, pengar var det sista jag hade i huvudet. Jag kände sorg, skam, saknad och jag förväxlade ett företag med almosor... och jag visste att socialen steppar in när inte medel finns med bistånd.
Jag fick bistånd. Drygt 18000 kr.
Det var jag, maken, våra fyra barn och ett barnbarn som efteråt gick hem å käkade thaimat medan kistan och blommorna åkte skjuss in i ugnen med mamman och det kostade mej alltså tio tusen.
Inget "Skulle ni vilja ha ditten, önskar ni datten" utan mer
- Vilken kista
- Hur ska kistbuketten se ut
- I vilken tidning skall dödsannonsen publiceras
- Vill ni ha privat bild el en bild ur vårt arkiv på begravningskorten
Så vi valde. En fin vit kista som var den billigaste. Vita liljor och vita rosor ovanpå.
Vi valde Göteborgsposten och vi valde en bild på havet.
Som sagt, pengar var det sista jag hade i huvudet. Jag kände sorg, skam, saknad och jag förväxlade ett företag med almosor... och jag visste att socialen steppar in när inte medel finns med bistånd.
Jag fick bistånd. Drygt 18000 kr.
Det var jag, maken, våra fyra barn och ett barnbarn som efteråt gick hem å käkade thaimat medan kistan och blommorna åkte skjuss in i ugnen med mamman och det kostade mej alltså tio tusen.
Men ÄR det inte horribelt?!
Nu drabbar det ingen fattig. Jag är inte precis rik men jag är i allafall gift och jag tänker att fy fan om jag skulle lösa detta själv på en underbetald regionsanställdslön.
Hur vore det ens möjligt?!
Hur skulle själven överleva att punga ut så mycket pengar för en timma i ett kapell?
Min mormor och morfar pratade redan innan de fyllde femtio om sitt "begravningskonto."
Mormor lät till och med gravera in allt utom sin dödsdag i förväg på gravstenen för hon var rädd att hennes ungar inte skulle bekosta det annars, HUR jävla tragiskt?!
Men ändå känner jag nu, helt rimligt.
Mina ungar skall aldrig behöva betala tjugo tusen bara för att jag dör.
Nu drabbar det ingen fattig. Jag är inte precis rik men jag är i allafall gift och jag tänker att fy fan om jag skulle lösa detta själv på en underbetald regionsanställdslön.
Hur vore det ens möjligt?!
Hur skulle själven överleva att punga ut så mycket pengar för en timma i ett kapell?
Min mormor och morfar pratade redan innan de fyllde femtio om sitt "begravningskonto."
Mormor lät till och med gravera in allt utom sin dödsdag i förväg på gravstenen för hon var rädd att hennes ungar inte skulle bekosta det annars, HUR jävla tragiskt?!
Men ändå känner jag nu, helt rimligt.
Mina ungar skall aldrig behöva betala tjugo tusen bara för att jag dör.
Är det inte HELT horribelt?!
Man kan väl säga att den lätte går jag inte på fler gånger.
Man kan väl säga att den lätte går jag inte på fler gånger.
Puss/ Asta