0

Friskfaktorer

 
Friskfaktorer = sådant som håller en på rätt sida vansinnet.
"Håller en..." Håller mej på rätt sida. En och man å ibland vi är ord som används för att fjärma sej en aning från texten och budskapet. Men jag ska skriva mej. Ni har kanske helt andra friskfaktorer?
Ni kanske bara lever på och aldrig behöver fundera över att aktivt fokusera på sådant ni mår väl av?
 
Min absolut viktigaste friskfaktor är hunden. Att leva med hund. Mycket skulle jag klara mej utan... tv, bil, restaurangbesök, män (kanske i synnerhet män), kanske katt... men inte utan hund.
Det går inte!
Kan redan fasa för den dag jag är för gammal för att orka med en egen.
Havet är nog det som kommer näst. Jag skulle aldrig frivilligt flytta till en stad eller en plats där inte havet var nära. Så gott som varje dag går jag dit. Andas in luften. Ser ut mot horisonten. Hör ljudet.
Jag älskar havet vid alla årstider och i alla färger och skepnader. Det rytande vita, det blå badvarma och som nu det blyertsgrå vilsamma.
Både hund och hav är så djupt förakrat i mej att det är en del av min essens. Mer än min person.
Jag tänker att om det är så att vi levt och lever många liv, återföds, då är hav och hund något beständigt som bor i mej djupare än DNA.
 
Jag försöker alltid se det lilla, detaljer men jag gör det särskilt när jag inte mår väl.
Det är helande på nåt vis. Granska mönstret i barken på björken, titta upp i ett lövverk, studera en snäcka ingående, fotografera den minsta lilla blomman jag kan finna.
Inte bara gå förbi utan att verkligen se på dess mosstäckta gärdsgården, hur solens strålar reflekteras i en vattenpöl, karg sten, fjäderlätt gräs, mönstret i ett vissnat löv. fundera över vadmolnen liknar. Lika härligt som musöron är på björken om våren lika vackert är de vissnade björklöven när de är så tunna och sköra att de blir som guldpapp.
 
Ibland är att det själavårdande att ta hand om det yttre. Att raka benen med ett nytt rakblad, färga över den silvergrå utväxten, lägga en smakfull och noggrann make up.
Ibland blir jag glad över att köpa nåt nytt och onödigt. Ett par nya jeans. Ett par coola skor.
Jag blir fortfarande lycklig över sånt ännu men det var mer förr och något som får mindre och mindre betydelse.
 
Att andas frisk luft är skitviktigt. Oavsett väder eller årstid. Varje dag.
Sova bra likaså men det är svårt och jag är nästan alltid trött. Det har blivit ett normaltillstånd.
Träningen ÄR något jag vet är en friskfaktor men som inte alltid har lust med. Jag gör det ändå, tre gånger i veckan är obligatoriskt men ofta blir det fyra. Två på gym, två ut och springa (jogga, lufsa.)
 
Ett tag skrev jag tacksamhetsdagbok. Tre saker varje dag som jag var tacksam över och då inte "självklarheter" (förstå mej rätt) som fred, frihet, mat på bordet. Vissa dagar är det enkelt att komma på, andra dagar får man grunna, nöja sej med nåt pyttesmått. Riktigt jävliga dagar kanske man ändå får fuska med saker som "jag har ett hem" för att finna något att känna tacksamhet för.
Det är en bra övning... särskilt på skitdagarna... att lixom tvingas tänka efter för att finna det bra i tillvaron.
 
Och sen ska man inte underskatta effekten då å då av sju glas bubbel.
 
Puss/ Asta