Asta recenserar "Monica Magnus 1966" av Ulrika Ewerman
På ett dygn lyssnade jag ut romanen "Monica Magnus 1966" av Ulrika Ewerman.
På bokomslaget står:
Året är 1965. Det är lördag och i lägenheten ovanför Arvidssons rör i Uppsala är det fest. I köket står Monica och önskar att alla kunde gå hem. Hon är fjorton år gammal och redan trött på allt sin pojkvän Janne som har samma fest varje helg, sina omogna klasskamrater och sin mamma som inte låter henne växa upp. När den åtta år äldre Magnus plötsligt står i dörröppningen och ber henne följa med honom får allt en ny början.
Hemma på Lindsbergsgatan sitter Anna-Britt och väntar på sin dotter. Hon är rädd att Monica ska göra samma misstag som hon själv. Det enda hon vill är att se sin dotter bli självständig och oberoende. Bo i en villa i Kåbo och välja en man som avgudar henne. Kanske till och med bli lycklig.
Året är 1965. Det är lördag och i lägenheten ovanför Arvidssons rör i Uppsala är det fest. I köket står Monica och önskar att alla kunde gå hem. Hon är fjorton år gammal och redan trött på allt sin pojkvän Janne som har samma fest varje helg, sina omogna klasskamrater och sin mamma som inte låter henne växa upp. När den åtta år äldre Magnus plötsligt står i dörröppningen och ber henne följa med honom får allt en ny början.
Hemma på Lindsbergsgatan sitter Anna-Britt och väntar på sin dotter. Hon är rädd att Monica ska göra samma misstag som hon själv. Det enda hon vill är att se sin dotter bli självständig och oberoende. Bo i en villa i Kåbo och välja en man som avgudar henne. Kanske till och med bli lycklig.
"Monica Magnus 1966" är en berättelse om två unga människor som älskar varandra med varje cell.
Monica, brådmogen och intelligent, på så många vis äldre än sin egentliga ålder. Konstnärligt lagd och duktig i skolan.
Magnus, en ung man men ändå betydligt äldre än Monica (idag hade deras kärlek och relation förstås betraktats med helt andra ögon.) Även han intelligent men med sedan tidigare psykiatrisk diagnos och ett halvkriminellt levende.
Deras kärlek är till en början bara himlastormande och berusande men snart inser Monica att det finns ett mörker hos Magnus, att han periodvis blir tungsint och krävande medan han i andra kan vara vårdslös med både sej själv och henne.
Deras förhållande ses inte med blida ögon av Monicas mamma som gör allt vad hon kan för att fånga in sin dotter igen. Monica är för ung, Magnus halvkriminell och utan ambitioner. Han är inget liv hon önskar sin dotter. Men ju hårdare hon försöker styra och begränsa, desto mer driver Monica ifrån henne.
Monica, brådmogen och intelligent, på så många vis äldre än sin egentliga ålder. Konstnärligt lagd och duktig i skolan.
Magnus, en ung man men ändå betydligt äldre än Monica (idag hade deras kärlek och relation förstås betraktats med helt andra ögon.) Även han intelligent men med sedan tidigare psykiatrisk diagnos och ett halvkriminellt levende.
Deras kärlek är till en början bara himlastormande och berusande men snart inser Monica att det finns ett mörker hos Magnus, att han periodvis blir tungsint och krävande medan han i andra kan vara vårdslös med både sej själv och henne.
Deras förhållande ses inte med blida ögon av Monicas mamma som gör allt vad hon kan för att fånga in sin dotter igen. Monica är för ung, Magnus halvkriminell och utan ambitioner. Han är inget liv hon önskar sin dotter. Men ju hårdare hon försöker styra och begränsa, desto mer driver Monica ifrån henne.
Romanen är enkel men välskriven. Historian trovärdig och det går att känna med dem alla personerna i historien. De är välbeskrivna och mångfacetterade så som livet är.
Magnus är inte ond. Inte ens elak. Han är bara en ung man med problem.
Mamma Anna-Britta är inte oresonlig och trångsynt. Hon är bara rädd om sitt barn, ett barn som trots mognad faktiskt inte är redo att leva vuxenliv.
Och Monica, ja hon vill egentligen inte bråka och ställa till det, men hon är kär och känner dessutom att hon är den enda som kan rädda Magnus.
Romanen grep mej hårt och den sista delen fulgrät jag med snoret rinnande och hulkande ljud.
"Monica Magnus 1966" är Ulrika Ewermans debutroman och den vilar till stor del på en sann historia.
Monica är systern som Ulrika aldrig träffat.
Boken är inläst av min stora favorit Lo Kauppi... som vanligt med den äran.
Den kan inte få något annat än en 5:a. Jag kommer inte att glömma den i första taget!
Magnus är inte ond. Inte ens elak. Han är bara en ung man med problem.
Mamma Anna-Britta är inte oresonlig och trångsynt. Hon är bara rädd om sitt barn, ett barn som trots mognad faktiskt inte är redo att leva vuxenliv.
Och Monica, ja hon vill egentligen inte bråka och ställa till det, men hon är kär och känner dessutom att hon är den enda som kan rädda Magnus.
Romanen grep mej hårt och den sista delen fulgrät jag med snoret rinnande och hulkande ljud.
"Monica Magnus 1966" är Ulrika Ewermans debutroman och den vilar till stor del på en sann historia.
Monica är systern som Ulrika aldrig träffat.
Boken är inläst av min stora favorit Lo Kauppi... som vanligt med den äran.
Den kan inte få något annat än en 5:a. Jag kommer inte att glömma den i första taget!
Puss/ Asta