astapastasson.blogg.se

 

Jag har lyssnat på Att föda ett barn av Kristina Sandberg. En första delen i en trilogi om hemmafrun Maj som inleds 1938 och kommer att sträcka sej till sextiotalet någongång.

 

Maj kommer till Örnsköldsvik från föräldrahemmet i Östersund för att arbeta som servitris.
Hon flyr en olycklig kärlek, Erik som hon älskar och som i perioder håller av henne men som inte kan hålla sej trogen eller ständigt leta efter nåt bättre. Hon flyr från ett fattigt hem med en lungsjuk mamma och syskon hon fått hålla efter. Hon drömmer om att Erik ska vilja ha henne tillbaka eller att hon åtminstone ska ta sej till Stockholm för att arbeta.
Men ingenting blir som hon tänkt sej. Inte ens myndig, tjugo år gammal, blir hon gravid med en nästan dubbelt så gammal frånskild man, Thomas som hon varken känner eller håller av.
Thomas vill ta sitt ansvar. Motvilligt gifter sej Maj med Thomas efter en kort bekantskap och gör därmed lite av en klassresa då hon gifter in sej i en familj med pengar.
Thomas är yngsta barnet. Hans mor bor i samma hus som Thomas och nu också Maj och denna är måttligt förtjust i sin nya svärdotter.
Det är fester och middagar, bjudningar och vickningar med den nya släkten.
God mat, desserter, cigaretter och alkohol. Mycket alkohol.
Det goda livet.
Men Maj känner sej ensam och utanför. Bortkommen och dömd.
För sin enkla bakgrund men framförallt för barnet som sparkar i hennes mage.
En lycksökerska. En billig flicka.
Hon går omkring i sin våning och gör sitt bästa för att hålla hemmet klandervärt fritt och maten både punktlig och vällagad men längtan hem gnager i kroppen, sorgen efter Erik och hur livet med honom skulle ha blivit ständigt närvarande.
Thomas är snäll men luktar nästan alltid av sprit. Är rund under fötterna ibland mitt på dagen och de nya makarna når aldrig fram till varann trots att hon känner att Thomas verkligen försöker.
Att föda ett barn är en berättelse om en klassresa, om ensamhet. Om det såriga moderskapet, makens allt mer uppenbara alkoholism och ett äktenskap som bara råkade bli.

 

Att föda ett barn utgavs 2011 och var då på allas läppar. En omtalad roman.
En roman som handlar om det lilla och enkla och som delade läsarna i två läger.
De som fann berättelsen långsam, händelselös och tråkig och som inte kunde förstå dess storhet.
De som fann den genial.
Berättelsen igenom är det många och långa beskrivningar om maträtter och hur de tillagades. Klädesplagg. Etikettregler för olika sammanhang. Listor som torkas och toaletter som skuras.
Tycker du det låter  som om detta kan fylla en trilogi?
Jag var vansinnigt tveksam. Präktigt osugen till och med. Det dröjde nio år innan jag försökte.
Skeptisk.

 

Jag ÄLSKAR Att föda ett barn!
Jag anser att Kristina Sandberg är en gudabegåvat skicklig författare.
Hon berättar om Maj i andra person som bas, men i bland går hon över i tredje person som ett ovanifrånperspektiv och allt som oftast i första person. Då och då tar hon plats bredvid läsaren i nutid och ifrågasätter läsarna som kanske dömer Maj för saker som då var tidstypiskt med ex barnuppfostran. Som att det röks och sups under graviditet men absolut inte ska ammas oftare än var fjärde timma och barn inte ska skämmas bort med vänlighet och närhet.
Handling blandas med drömmar, tankar och återblickar. Ibland vilar perspektivet hos Thomas istället.
Det är ett fantastiskt skickligt hantverk och på det viset lyckas författaren att få de små tingen att bli viktiga och vardagen dramatik.
Boken väckte otroligt mycket tankar inom mej.
Som jag skrivit innan om min egen mormor som var ungefär tretton år äldre än Maj.
Men oxå tankar om att vara kvinna, maka, mamma. Konkurrensen och systerskapet mellan kvinnor.
Nu och då.
Om skillnader men även om likheter. Bojorna vi burit och bär.

 

Nä, fantastiskt bra och en självklar 5:a.
Är redan halvvägs igenom 2:an "Sörja för de sina."

 

Puss/ Asta