astapastasson.blogg.se

 

Go kväll!

 

Känner mej lite ruggig, snudd på febrig ikväll och hoppas att det bara är trötthet.
Har sovit lite oroligt de senaste nätterna, är orolig för min Bente-Nora som har ont nånstans.
Idag har vi plockat fram Gottfrids gamla smärtstillande och det är en jobbig känsla.
Det kanske blir ett inlägg om det sen.

 

Men lite feberfrusen som sagt. Inte utan att man detta år tänker på Covid.
Har ni haft det? Nån ni känner?
Jag känner en drös med människor som testats positivt men bara en som blev riktigt sjuk men som tack å lov klarade sej.
Sven Wolter gick det sämre för. Ja han var gammal och hade levt ett långt liv, men det vart ändå sorgligt tycker jag. Alltid tyckt så mycket om honom... hans skådespelarinsatser, hans patos, hans röst.
En varm, härlig människa som gick ur tiden. Vila mjukt!

 

Hela detta året har vi levt med Corona och oron för det har gått upp å ner... och kanske upp igen.
Jag som jobbar på Förlossningen/ BB hör inte till den mest drabbade av personalgrupper men även vårt arbete har blivit krångligare och ibland utsatt för missnöje av allmänheten när partners inte får följa med över till BB.
Jag har lite svårt att förstå detta gnäll faktiskt. Vi vill alla att familjen ska få vara tillsammans på BB, det är det bästa för alla och jag förstår om man vill det, men nu lever vi i en pandemi och fullt friska vuxna kvinnor måste enligt mitt tycke klara av att ta hand om sitt barn (med personalens hjälp) under nåt eller några dygn.
Plocka fram lite girlpower för fan!
Det finns värre saker. Vet människor som inte fått sitta med döende släktingar, inte fått gå på deras begravning. Här kan man prata om tragik på riktigt.

 

Mår ni dåligt av pandemins skrivna och oskrivna regler?
Jag är nog en ovanligt tråkig fan, det kanske tanter kan få lov att vara?
Jag känner inte att mitt privata liv har förändrats särskilt mycket. Jag träffar aldrig särskilt mycket folk, går sällan på stora fester och reser inte speciellt mycket.
Det är nån konsert som jag fått ställa in, kanske skulle vi bokat en resa om läget vore annorlunda men annars... nä.
Jag träffar mina barn och barnbarn om vi känner oss friska, ibland blir vi ju rätt många.
Jag har dem nära och pussar på dem med.
Vi har tänkt oss att fira jul ihop.
Så har jag förstått att alla inte gör? Känner en hel del i min ålder som avstår parmiddag i hemmet och som inte träffar sina ungar eller barnbarn och det väcker lite tankar.
Är vi för oförsiktiga?
Hur gör ni?

 

Snart kan vaccination bli aktuellt.
Även där har jag svängt lite. Först tänkte jag inte ta det. Just för att jag inte är tillräckligt rädd för sjukdomen för egen del och för att det känns olustigt med ett vaccin man inte vet några långtidseffekter på.
Men jag vet inte, nu lutar det ändå åt att jag kommer vaccinera mej när möjligheten kommer.
Mest av solidariska skäl, vi måste få slut på skiten nångång!
Hur tänker du?

 

Puss/ Asta